Nej, nu är jag less på metrobloggen. Och jag har fixat till min wordpress blogg som legat och väntat på att jag skulle ha ett par timmar över.
Så, från och med NU så bloggar jag här:
Visst ses vi där???
Nej, nu är jag less på metrobloggen. Och jag har fixat till min wordpress blogg som legat och väntat på att jag skulle ha ett par timmar över.
Så, från och med NU så bloggar jag här:
Visst ses vi där???
Hittade de här två bilderna i lill-sis Mias blogg (se länkar till vänster):
Hahaha, och nu slog det mig att det visst måste vara ett släktdrag att inte vilja le stort på bild...
Överst så är det småsyskonen Mia, Tim och Linnéa.
Underst så är det ju jag och Tim.
Nu: Slut på lunch!
Jag fick ju ett presentkort på MQ i morsdagspresent, och jag har kikat förbi lilla MQ i forumgallerian ett par gånger, men inte hittat något jag fastnat för.
Så idag på väg från tandläkaren så kunde jag inte motstå att springa in på "stora MQ" på gågatan. Jag har ju sällan vägarna förbi där, och mina stadsrundor är oftast väldigt snabba nu förtiden. När senast gick jag och strosade runt och hade hur mycket tid som helst liksom? Men, jaja, det jag skulle komma fram till att de ju hade Mango på stora MQ! Yey!
För mitt presentkort så fick dessa två plagg följa med hem, blev väl en rätt fin outfit desssutom?
Jag har vart lite sugen på lite "army" inspirerade byxor, så dessa satt ju finemang! Och ja, jag såg sen att locket på ena fickan står upp, men jag orkade inte ta om bilderna då.
Detta linne skrek "SAAAAARAAAAAA!!!", så jag var ju tvungen att ta med det.
Jag är mycket nöjd med min morsdagspresent. Skönt att ha det presentkortet uppshoppat så man slipper känna hur det ligger i plånboken och bränner och skaver och vill ut hela tiden. Hehe.
Nu ska jag kolla på min The Hills-box. Blev ingen fotbollsträning idag för att Simon inte hann hem innan jag skulle åka. Men jag tog en 40 min löprunda istället.
Ciao!
Visst har jag väl nämnt några gånger att Tuva älskar sin morbror. Jag tror inte att jag skulle vara helt ute och cykla om jag sa att det är hennes största idol...
Ville fjantar sig för kameran på storebrors student, och lill-Tuvisen håller på och dör av skratt.
Sötnosarna mina (ja, Ville är också min, min lillebror ju!)!
Jag tror att jag minsann kan ha världens bästa tandläkare.
Idag har jag vart och lagat ett hål, och som jag grämt mig innan dess! Jag skulle liksom ha lagat det för 2 år sedan (det var därför den där förbannade visdomstanden togs bort, för att den skavde på tanden framför så att det blivit ett litet hål) men jag har skjutit upp det och lämnat sjuttioelva återbud (senast var det dock befogat eftersom jag hade halsfluss) men idag tog jag alltså tjuren vid hornen och gick dit.
Jag har ju absolut inte haft tandläkarskräck innan jag drog ut visdomstanden, men efter det så kände jag "aldrig mer, aldrig i helvete mer" och "behövs någon mer visdomstand dras ut, ja, då får den tamigfan ruttna bort av sig själv".
(Jag tror att det var i slutet av juni 2008 som jag drog ut tandhelvetet, om det är någon som är intresserad av att gå tillbaka i arkivet och läsa hur man hanterar extrem smärta, inflammation, inte kunna varken äta, dricka eller sova samtidigt som man har en helammandes två månaders kolik baby. Att ens fundera på att kunna producera mat åt någon annan när man själv mår så, det funkar ju inte.)
Tidigare så har jag tyckt att min tandläkare var lite mesig, jag har ju trots allt dragit ut 4 tänder hos henne innan jag fick tandställningen (när jag var 18 år) och tyckte liksom "men ta i och dra ut tandjäkeln någongång då!".
Men nu tycker jag om "daltandet". Hon var så bra, så försiktig, lugn och berättade precis vad hon gjorde. Och jag fick bedövning innan där de skulle ta bedövningssprutan! För det är ju själva sprutan i munnen jag har mest problem med, om tandläkaren inte är sjövild och hårdhänt (som han som drog ut min visdomstand. Grrr...) sen så har jag inga problem med lite borrande.
Puh. Skönt att ha detta över. Men jag känner mig ju som en liten tönt som gått och grämt mig så över detta, när det gick så bra!
Jag ska aldrig byta tandläkare.
Frågan var vilka som var stoltast, familjen som var där och grattade eller studenten själv?
Jag vet att jag är mycket stolt över min lillebror.
Grattis igen Tim!
Att det var strålande sol gjorde ju inte saken sämre hellre. Och jag var mycket stolt över mig själv som lyckades ta mig från Kapellgärdet (Djäknegatan, där jag bor alltså) till Bolandskolan med barnvagn, ett ton packning och ett mycket tungt paket på mindre är 20 min (Tuva tyckte att det var dags att göra "nr 2" precis när vi ska gå...). Det var dagens träningspass det! Och de bitarna jag gick så satt min "lilla tränare" i vagnen och skrek "Skynda mamma!" "Spjing igen!".
Pust!
Men det var lätt värt det.
So long.
Vet ni vad jag lyckades med idag? Inte?
Jo, jag blev utelåst! Gahhhh!!!!!!!!
Felet var ju enbart mitt eget, för när jag gick till jobbet imorse då Simon och Tuva fortfarande var hemma så tog jag inte med mig någon nyckel. Det kom jag på när jag var på väg hem vid 16.45 med Tuva och två kassar mat.
Grrrrr!
Men som tur är har jag världens bästa pappa som ryckte in och kom och hämtade mig och Tuvisen. Så vi fick åka ut till Funbo i väntan på att Simon skulle sluta (han hade nå viktigt på jobbet så han skulle inte komma hem förrens vid 19). Ute i Funbo så bjöd världens bästa mamma på god mat också, och Tuvisen fick leka med sin älskade Ville. Så det gick ju ingen nöd på oss om man säger så.
Men det var en trött stjärna som inte ville sova (inte så bra kombination) när vi kom hem.
Men nu har hon somnat, och jag har lagat mat till min kärlek.
Dags för att röja upp lite!
Hörs senare.
Tuva var så söt imorse, när jag stod och sminkade mig så kom hon in i badrummet och då lät det så här:
M (som i mamman): "Ska det bli kul att leka med Danny idag då?"
B (som i barnet): "Nej, ja ska vaja hemma idag, gå till dagis imojjon"
Och då kände mamman med ens att det var skönt att det var pappan som skulle lämna på dagis idag...
I fredags när jag var på väg hem någon gång på natten så lyckas jag tappa ut innehållet i min väska och allt åkte i backen. Värst gick det med min kamera som alla lösa delar for åt håll och kanter (nu kom jag på att jag hoppas att den funkar! Har inte testat den sen dess...). Igår skulle jag sätta ihop delarna som jag bara slängt ner i väskan och jag såg då att minneskortet fattades... Typiskt tänkte jag, men tänkte att jag kan ju kika efter det på vägen till jobbet idag.
Och mycket riktigt, där ligger lilla minneskortet kvar! Trots gassande sol och regn så funkade det fortfarande och jag kunde lägga över bilderna.
Bevis på att minneskortet fungerade, lillebror och jag på Framfickan i fredagskväll.
Typiskt att inte mobiler har lika bra hållbarhet.
Nu: LUNCH!Ciao.
Så här såg Tuvisen ut på studentfirandet i fredags (dock bara fram tills att vi kom hem till Funbo, då fick finklänningen och de vita leggingsarna bytas mot linne och shorts):
Tuva tog glatt på sig klänningen och sa "Lika som dig!" och, ja, det stämde ju. Kolla på bilden nedan.
Nu ska jag sova.
Natti!
I fredags grattade jag världens sötaste student, min lillebror Tim. Som chockade alla med sina betyg. BRA JOBBAT TIMPAN!
Sen bar det av till Funbo för lite häng innan det var dags för studentmottagning.
När Tuva blev trött så åkte vi hemmåt, och jag svirade om för att möta upp Annelie (istället för Maja) på stan för lite vin. Sen slutade kvällen på ett lite händelserikt och otippat sätt. Men mer om det sen.
Ett helt gäng syskon och syskonbarn som mötte upp lillebror/storebror/morbror som sprang ut från Boland skolan!
I lördags när jag vaknade hade Simon precis pratat med sina föräldrar och sa att han längtade till Söderbärke, och jag sa "Men vad tusan, vi åker!" sa jag. Och det är där jag spenderat helgen.
En helg full med sol och mycket god mat. Jag tror nog att jag åt en halv älg i går kväll. Snudd på det bästa jag ätit. Mums!
Så det har inte gått någon nöd på mig inte. Däremot på bloggen, men det kommer att tas igen. Tro inte något annat. Jag har 1358 kort från fredagensstudentfirande, sen har jag lekt lite fotgraf i helgen och tagit ett par fina kort. Jag vet att åtminståne ett eller två kommer att gå hem hos lillasyster Slemmis-Emmis.
H�r ligger jag och har det bra. Kom �hem lite tidigare till Funbo �n resten av familjen efter att vi grattat tim n�r han tog studenten. Nu njuter jag av sol och lugn medans� Tuva sover i vagnen. :-)
Äntligen har jag kunnat träna. På exakt tre veckor så har det inte vart mer träning än mina halvtimmarsprommisar till och från jobbet, och lite annat sånt där vardagsgrejs.
SKÖÖÖÖÖÖÖÖÖNT att träna!
Och kul. Mycket kul.
Nu ska jag äta kladdkaka och dricka the, vi hörs imorn då är jag ledig.
Ska "bara" fira brorsan som tar studenten, dricka vin med Maja och dona lite.
Natti!
Tänk vad tiden går fort, och vad stor min lilla tjej har blivit. Helt otroligt ofattbart! Varenda dag blir jag chockad över allt hon kan och allt som händer runt omkring henne.
Det finns så mycket att berätta så listan skulle kunna byggas hur lång som helst. Våran duktiga lilla tjej!
Nej, det är helt otroligt vad det hänt mycket. Tiden bara rusar ju iväg! Hjälp! Snälla säg att hon inte är tonåring imorn när vi vaknar!
Nu ska jag sova.
Natti!
T-shirt med döskalle från h&m (låg också i h&m-paketet, nu är det bara en shortsdress till Tuva som jag fortfarande inte visat).
Jeansleggings från h&m
Prinsess-huvtröja från Lindex
Skor från Pax
Hihi, min sötnos ser lite rolig ut på första bilden. Jag frågade om jag fick ta kort på henne och javisst, det fick jag. Hon ställde sig duktigt vid bordet, tog ur nappen och fyrade av sitt största leende. Sötnosen min! På andra bilden så ser hon lite blank ut, hon är nämligen nyinsmord med spf 50.
Enjoy!
Varför gör jag så här varje gång?!?!?!
Jag tänkte tidigare ikväll att jag skulle tvätta lite (tyget till tidningshållaren har legat i klorin för att blekas i typ 3 dagar så hade den legat en dag till så hade väl tyget mer vart ett nät, eller något) men så blir jag alltid besatt och tänker "en maskin till bara"!!!
Och nu sitter jag här och väntar på att sista maskinen ska torka.
Blä.
Klockan står på 06.15 imorgon och det är min natt med Tuva. Tuva som senaste veckan vart otroligt orolig på nätterna. I snitt kanske man är upp 2 gånger i timmen (men det är inte helt utspritt på hela natten, utan kommer i perioder. Är man uppe 5 gånger på en timme så kanske man har tur att få en timmes sammanhängande sömn sen). Tur som sjutton att man är van efter de här två åren med henne. Annars hade man nog svimmat. Nu är det snarare tvärtom, att får man sömn så får kroppen spel och blir jätte konstig. Får man inte sömn så känns det som vanligt.
Bra va?
Annars idag så har vi haft en mysig playdate på lekplatsen vid Carro, och sen lagat god mat och ätit i solen på uteplatsen idag med.
Sommar, sommar, sommar!
Nu ska jag passa på att läsa lite bloggar som jag i vanliga fall inte hinner med.
Natti!
Så här har jag sett ut igår och idag:
Måndag:
Tisdag:
Nu: Desperate Housewife.
Ciao!
Det är inte så många saker som stör mig, och jag är rätt öppen med det mesta (tycker jag) men en sak som stör mig nå kopiöst är att bara för att man är i barnafödande ålder så tror folk att man är gravid så fort:
För det första så är det en konstig fråga att ställa. Tänk om jag nu var det då, då skulle jag ju behöva ljuga. För om jag inte sagt det innan, så lär jag ju inte säga det då. Eller ännu värre, tänk om det var så att vi försökt men det inte går? DÅ skulle man ju kunna bli ledsen också, och inte bara störd av det.
Och dessutom så är det väl kanska privat? Det är klart att nära och kära får fråga, det bryr jag mig inte det minsta om. Men när folk som inte klassas i kategorin "nära och kära" ställer såna frågor så har jag lust att skjuta dem i huvudet. Passa er.
Nu finns det ju några personer som jag inte alls tar illa vid mig heller när de retar mig, de skulle kunna fråga om jag är gravid om jag sa "Gud, vad jag var full i helgen". Typ. Hehe.
Jag kom bara på det när jag skrev inlägget nedan och kände i slutet "Shit, de kommer ju tro att jag är gravid!" bara för att jag skrev att jag var hungrig. Men man kan väl vara väldigt hungrig utan en bulle i ugnen?
Ärsch, svammel, svammel.
Nu ska jag lägga upp två dagars outfits och sen blir det dusch innan Desperate.
So long!
Gud vilket matvrak jag vart senaste tiden, jag är i stort sett hungrig konstant. Och efter min gigantiska matlåda idag så var jag tvungen att smälla i mig en Mars till kaffet. För jag hatar att vara hungrig! Jag fungerar verkligen inte då.
Men det är ju svin drygt att gå omkring och vara så där små hungrig heeeela tiden. Och inte för att jag brukar gå upp i vikt, men man blir ju lite orolig med det här matintaget lagom till beachen och allt.
Och jag måste ju äta om jag är hungrig. Annars blir jag världens suraste, argaste och mest förvirrade människa.
Men ja, vi får väl hoppas att det går över. Det brukar ju kunna vara lite upp och ner, visa perider är man ju inte hungrig alls i stället.
Och, nej, det är ingen bebis i magen (jag är pretty sure, eftersom det var the happy week typ nyss). Jag är bara hungrig! Och jag har ju hört att man ska lyssna på kroppen.
Jag och en Cuba libre, som inte var en Cuba libre.
(Cuba libre = cola, rom och lime).
Nu: Back to work!
Sen: Lek i Carros lekpark med henne, Minna och Tuva.
Ciao!