Det här är Aslan, våran lilla bebis! Han är verkligen våran bebis, och snart kommer han att bli storebror... Jag och Simon tänkte på det här om dagen, att tänk att man kan ha så mycket känslor för en katt, då kan man inte ens föreställa sig för hur det kommer att bli för ens barn sen! Men jag tycker inte bara att Aslan är söt hela tiden iofs, jag kan tycka att han är drygast i stan och bli bra less på han också! Men så kan man väl känna för ens barn också va? 
Kolla in våran söta "påse":
När Aslan inte ligger och myser i soffan och är för lat för att gå ut eller göra nå annat aktivt så har han kommit på att det funkar lika fint att sitta och hålla reviret under kontroll i fönstret... Smart kisse det där.
Han är rolig han, Aslan. Men det är mindre skoj när han vart ute och slagits och man får torka variga, inflammerade sår. Sist var det ett 1,5 cm långt jack i örat, så nu har han ingen örtipp längre... Vi har planer på att sätta honom i träningsläger så att han lär sig fightas tillbaka! Eller så får vi lära han att vara snäll mot andra katter/hundar för att slippa stryk. Jag har sett han "in action" och han är bra dryg och inte så schysst... Haha!
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar