Visst var det skoj att åka bort till Göteborg, och kul att få kunna ha full uppmärksamhet på de man umgås med i längre än några timmar. Men oj så jag saknade min lilla busunge! Jag blev till och med glad när Simon ringde och sa att hon hade "nattskräck" (eller vad det nu är hon har på nätterna) när jag var på väg hem eftersom jag skulle få träffa henne direkt på kvällen istället för att få vänta tills morgonen.
Min goa, goa, busiga lilla arbigga och sötnos. 
Det kändes bra att sakna och längta också. Fast ännu bättre kändes det så klart att komma hem och kramas med tokis-Tuvis så klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar