Ja, Tuva kom inte längre än till att vara sjöhäst. Men det är ju rätt bra ändå, i närmre 6 månader (inkl. juluppehållet) har vi hållit på och på den tiden har det ju hänt en hel del!
Och jag känner mig redo och är motiverad till att fortsätta själv. Nu kan hon ju simma lite själv, simma med ringarna, hoppa från kanten och hon är på väg att bubbla lite också. Så det är ju bara att fortsätta och träna med det.
Tänk när vi började, då var hon 4,5 månader och pytte liten!
Tuvas moster Julia har vart med de senaste fyra gångerna och det har vart riktigt skönt med hjälp. Tack Julia!
Egentligen så var jag på väg att hoppa babysimmet eftersom jag fick migrän två gånger på samma dag (fast jag hann ta ipren i tid så det blev ju inte så farligt). Jag hörde av mig till Julia och sa att jag inte kunde komma och möte henne vid buss-stationen, men då sa Julia att hon kunde gå till mig själv och hjälpa mig passa Tuva. Så hon hittade hela vägen hem till mig, och var dessutom in på Kvarnen och köpte fikabröd. Söt eller vad?! 
Hon är ju trots allt bara 11 år.
Så ringde Erika och kom förbi och fikade också, trevligt, trevligt! Så efter det kände jag mig fit for fight igen och vi tog oss ju som sagt iväg på babysimmet. Till och med Simon hade tagit ledigt ett par timmar för att kunna vara med och kika eftersom det var sista gången.
Tuva gillar sin moster jätte mycket och blir så glad varje tisdag när Julia kommer och leker med henne.
Bus med moster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar