Shit pommesfrites vad jag är trött. Helt galet. Nu är jag inte trött på det där viset som när Tuva var liten och man inte sovit på hela natten och inte orkat göra något på hela dagen så att trots att man var slut så var man ändå rastlös (eftersom man segat och inte gjort annat än att passa bebis hela dagen).
Nu är jag verkligen slut. Jag är så trött, så trött! Men det känns bra. (Om man bortser från att jag inte får sova ordentligt eftersom Tuva är sjuk då.) Jag gillar att vara tillbaka på jobbet!
Jag ska försöka att komma ihåg den här känslan sen när jag är less och bara känner att "snälla kan man få vara hemma i mjukisar en dag, tack!"
En annan faktor till min extrema trötthet kan ju vara att Simon åkte bort idag och ska vara borta hela helgen. Att ta hand om en sjuk Tuva som sover dåligt till och med för att vara Tuva är ju ingen hit att göra själv.
Nej, nu ska jag ägna min chipsskål (salt&vinäger, älskligen hade köpt det och gjort super god middag till mig när jag kom hem från jobbet. Lite dåligt samvete över att han skulle bort måntro? Hihi!) större uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar