Oh my god vad jag vart trött idag. Trött, omotiverad, orkeslös, ensam och uttråkad. Inga bra kombinationer det där. Och Tuva är mammigare än mammigast, jag kan inte visa mig för då ska hon klättra på mig, dra i mitt hår och gnälla.
Men om hon inte ser mig, då kan hon leka själv och krypa omkring ett litet tag. Säkert flera minuter... Nu så nu tog jag datorn och satt mig i köket istället, Tuva sitter inne på vardagsrumsgolvet och leker med teletubbies på i bakgrunden.
Ibland så känns det ju lite som att jag förstör för henne, eftersom hon inte kan koppla av och leka när jag är i närheten utan då ska hon bara klänga på mig. Inte alltid såklart, men då och då. Förmodligen så är det väl en fas, "mamma-fasen" eller något.
Ursch, jag hatar att vara på sånt här humör. Jag skulle behöva slumra i en halvtimme, sen dricka två koppar kaffe och äta en macka så skulle jag vara fit for fight tror jag. Men att slumra det bestämmer ju Tuvisen när man får göra och hon var inte sugen på att sova. Nej, hon blev arg! Fast det är ju mitt fel att det blev lite knas med sovningen idag. Jag gick ju ner på stan med henne när hon skulle sova och hon sov inte så länge i vagnen som hon borde. Men då vet jag det...
Åhhhhhh... Kan inte bara någon muntra upp mig?
Nu får de bli ett par koppar kaffe och digestive med ost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar