fredag 17 april 2009

220 volt rätt in i handen

Ja, otroligt mysigt var det. Jag är ju som en korkis, inte visste jag att strömmen gick rakt ut ur sladden på min trasiga plattång. jag har bara "pluppat i den" och plattat på som vanligt.

Men inte idag inte. Nej, då glömde jag att sätta på själva plattångsdelen innan jag satt i kontakten och så höll jag i änden på sladden. Inte smart kan jag ju säga!

Jag skrek så att grannen kom och plingade på för att kolla vad som var fel! AJAJAJAJAJAJAJ! Sen kunde ju inte handen släppa den där dumma sladden heller, jag försökte men den satt liksom fast (eller var den handen som inte kunde släppa? Hörde att det kan bli så) och jag fick panik. SUPER PANIK.

Jag sprang stor gråtandes till telefonen för att ringa mamma, mycket bättre att ringa henne än 112, hon fixar allt!  Efter att jag pratat med mamma som skulle kolla vilka som kunde komma, så plingar det på dörren och då är det grannen som kikar förbi och håller Tuva medans jag kan skölja handen lite. Super gullig granne jag har! Synen var nog något att se, jag stor gråtandes, helt chockad och skakig med svarta sår i handen.

Efter ett litet tag dök pappsen upp och han fick hjälpa mig att lugna ner mig och plåstra om. Så stannade han här ett tag tills det bara var en halvtimme kvar tills Simon kom hem (ja, han fick slänga sig på en buss hem från Enköping).

Nu är jag mest fortfarande lite tagen av chocken tror jag. En liten sväng av migrän fick jag också, men det kom väl också av chocken antar jag. FAN vad ont det gjorde! Och vilken panik att inte få bort sladden.

Efter att jag lugnat ner mig så ringde jag sjukvårdsupplysningen och de sa att bara man inte håller i något annat samtidigt som man får stöten så  det ingen fara, men jag måste till doktorn ikväll iallafall eftersom jag fått tredje gradens brännskador i handen (det är ju svart).

Och vad det luktade sen då, jag höll på att spy av doften av bränt kött. URSCH! På min egen hand dessutom, gick ju liksom inte att komma undan. Och sladden luktar också bränt som tusan.

Men visst kan jag skratta åt det också. Typiskt mig eller vad? Haha!

Det enda som gör mig alldeles kall inombords och ändå glad över att det hände var att ifall om jag kopplat i den där jäkla sladden utan plattången och gått där ifrån, och att sen Tuva skulle kommit och tagit i sladden och stoppat änden i munnen! Det är ju inte helt omöjligt att det skulle kunna gått så, om inte nu så kanske senare. Den har ju vart trasig ett tag och jag visste inte om att det var farligt (är det något man borde veta? Är jag helt puckad?).

Snygg högerhand jag har, på ovansidan har ju senaste brännmärket inte läkt än och nu på på handflatan. Men tur att jag har pappsen som kunde komma förbi och fixa ett förband!

Det var alltså den lilla piggen som egentligen ska sitta fast i som har lossnat och det var i den jag tog. AJAJAJJAJAJJAJAJJAJAJAJJJAJJAJ!

Om det är någon som undrar hur Tuva tog hela händelsen så tog hon det väldigt bra. Hon satt på golvet i vardagsrummet och när jag stormar ut från badrummet efter att ha stått där och skrikit och stor gråter så skrattar hon och härmar mig "Aj! Aj! Aj!". Jätte skoj när mamma gråter! Tur att hon reagerade så, lite jobbigt att ta hand om en hysterisk unge när man själv är i upplösningstillstånd.

Nu är hon och Simon på stan, och jag ska ut och sätta mig i solen på uteplatsen igen och vila lite.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar