I förmiddags när jag dammsög och skulle till att skura golvet så kom jag att tänka på en sak, förrut så tyckte man ju att det var så grymt jävla tråkigt att städa. Att ta fram dammsugaren gruvade man sig för i flera dagar tills det helt enkelt inte gick att vänta längre (om man nu inte väntade besök för då vill man ju alltid ha fint så klart! Så inför helgerna blev det oftast en städning iaf, hehe) men nu så tänker man inte på det, man bara gör. Och i vevan så "kanske ska passa på att torka golven också". Inget mer med det alltså. Men förrut så kände man ungefär "Åhhh... Vem orkar egentligen torka golven... Åhhh... Inte jag iallafall!"
Men nu har viljan att ha det rent och snyggt överstigit oviljan till att orka.
Jag vet inte om det helt enkelt är så att man blivit äldre, när man var liten var det ju så grymt jobbigt när man var tvungen att städa sitt lilla, lilla rum eller om det är att jag nu är mamma? Det kan ju bero på att jag är hemma mycket mer, och då vill man ju ha fint runt omkring i sitt hem. Förut så var det sällan man var hemma en hel kväll eller dag, om man hade tid över så åkte man hem och umgicks med stora familjen. Man tillbringade liksom inte så mycket tid hemma, och den lilla tiden så ville man ju inte hålla på att städa! Nej, då kraschade man i soffan framför tvn.
Eller är det några kvinnliga gener som sakta tar över och man månar om sitt "bo" medans mannen är ute och jagar (=jobbar).
För mig så har det alltid vart viktigt att känna att jag har ett hem, ett ställe där jag trivs och känner mig hemma. Jag började drömma om att flytta hemifrån när jag var ganska liten och sen flyttade jag tillslut när jag var 19 år, och efter två svängar i andra handslägenheter (och en mellanlandning hemma i ett par månader) så fick jag äntligen mitt första hem i Årsta! Yey! Men eftersom det inte blev som det var tänkt så var jag tvungen att hitta något nytt efter sommaren, och då fick jag mitt första egna förstahands kontrakt och jag var SÅ glad! Jag trivdes ju så himla bra i mitt lilla skyltfönster till ungkarlslya mittimot ishallen.
Sen träffade jag min hockeyspelare som iofs tyckte att det var grymt bra med en flickvän som bodde 1/2 minut från ishallen, men vi ville ju flytta ihop efter ett några månader och då fick vi en studentlägenhet på Väktargatan istället. Att bo närmre stan och tillsammans med my love var ju underbart men lägenheten i sig gillade jag aldrig. Ofta längtade jag "hem" till Lagerlöfsgatan... Men sen flyttade vi hit, och sen dess har jag inte haft en tanke på att jag skulle vilja bo någon annanstans! Som jag gillar den här lägenheten! Det dumma är ju att en tvåa på 57 kvm börjar kännas trångt nu när vi har våran lilla Tuvis också.
Så nu letar vi ju som sagt nytt och större. Lägenheten som vi kollade på igår har grym potential till att bli vårat drömboende (Hmm... Visst har jag sagt så om de flesta lägenheterna vi kollat på? Haha!). Viserligen är det en bit från stan men ändå.
Men det kommer kännas i hjärtat när vi flyttar härifrån. 
Nu vet jag inte vad jag ville säga med det här inlägg, det började med nå flummigt om att jag inte tycker att det är så jobbigt att städa längre och slutande med hela min lägenhets-historia.
Så det kan bli ibland... 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar