Jag har ju glömt att berätta, natten till i lördags så var det stort (så stort det kan vara för minsta lägenheten i huset) partaj i vårat hus. Trots att partajet ägde rum på tredje våningen och vi bor på första så lät det som att det var i vårat vardagsrum som festen med x antal skrikade killar höll till (varför måste de skrika så på deras förfester för?).
Jag låg och blev argare och argare nere i min säng, och eftersom Simon var på julbord så kunde jag ju inte tvinga i väg honom för att säga till så till slut när klockan stod på över 00.00 så slängde jag på mig min mjukisdress, höll tummarna för att Tuva inte skulle vakna och sprang uppför trapporna och plingade på ett par gånger.
(Och ungefär där kom jag på vad jag gjorde och började ångra mig lite, men bestämde mig att jag faktiskt har rätt att klaga och fortsatte att vara arg)
Innifrån lägenheten hördes det "Nu är det GRANNARNA som kommer!" och allt blev plötsligt ganska tyst innan en kille öppnade dörren. Jag stod på mig och sa så argt jag kunde att vi minsann vill sova, klockan är mycket, och att jag har en 1,5 åring som också vill sova och att de nu minsann får sänka volymen REJÄLT. Och sluta skrika!
Jag vet inte hur trovärdig jag såg ut, osminkad (jag ser ju bra ung ut då...) och i velourmjukisdress (som som tur var svart och inte rosa eller så), men de slutade iaf skrika och spelade lite lägre musik ett litet tag iallafal.
Suck. Vad ska man göra åt såna grannar? Kan man ringa störningsjouren? Eller är det taskigt? Det är ju inte första gången, och tillsägelsen jag gjorde hjälpte ju sådär.
Ok om man festar och spelar musik till 23, men sen kan man väl börja skruva ner och röra sig mot krogen? Man kan ju liksom inte börja ÖKA efter det istället!
Dagens ungdom, jag säger då det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar