onsdag 2 september 2009

Det finns hopp!

I går eftermiddag var viserligen Tuva en argbigga utan dess like, men när jag hade lagt henne så sov hon som en stock! Inte ett ljud hördes ifrån henne på hela kvällen och under natten så var det kanske bara tre gånger som jag fick stoppa om (efter att hon börjat på förskolan och sover med täcke där, så har hon börjat bli ombäddad med täcke hemma också. Innan så vart hon skogstokig om man la på henne täcket.) och stoppa i nappen så somnade hon lungt om igen utan bök. Yeyeyeyey!

Jag vaknade av mig själv efter att ha sovit som en stock under natten  (bortsett från en hemsk, hemsk mardröm!) klockan 06.15 och då låg jag och drog mig i sängen i en kvart tills klockan ringde och Tuva vaknade av den. Niiiiiiiice. Det är ju så det skulle vara!

Idag var det ju min första morgon då jag lämnar tidigt på förskolan, och jag var lite orolig för hur det skulle gå med Tuva. Eller med mitt fix rättare sagt. Tuva ser ju till att få den uppmärksamhet hon tycker att hon behöver, men jag vill ju gärna hinna klä på mig, sminka mig och platta luggen innan jag ska iväg... Men eftersom lilla stumpan var utvilad och glad imorse så gick det hur bra som helst!

Att det regnade ute det var massa vattenpölar gjorde ju lämningen på förskolan grymt enkel också (inte för att det är så svårt i vanliga fall men...). Hopp och plask!

Nej, nu ska jag jobba. Utvilad och pigg. Dessutom är det min korta dag 08-14. Känns som att det inte gör så mycket att det regnar ute. Jag är glad ändå.

Hoppas ni har en bra onsdag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar