Idag gör det ännu ondare i mitt käk-helvete och jag ser helt galen ut. Hade det inte vart schysst av tandläkaren att informera om att det kunde bli så här innan? Jag har ju faktiskt en två månaders bebis att ta hand om, och hur bra kan det gå när man varken kan äta eller dricka? Det är inte mycket jag fått i mig sen frukosten i tisdags, och idag är allt jag lyckats peta i mig två voltaren och en alvedon. Men det räknas kanske inte till mat? Gahhh...
Och sen så har Tuva vart kinkigare än kinkigast de här två dagarna, hon vill äta helst hela tiden, vill inte ta flaskan eller sova själv åtminståne ett litet tag. Babysittern som vanligtvis brukar fungera ganska bra fungerar inte alls just nu.
Hade jag vetat att det skulle bli så här så hade jag ju skjutit upp det! Jag hade ju inte hunnit få några problem av visdomstanden, så ett par månader till kunde jag nog ha väntat.
Jag smäller av...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar