Trött, trött, trött.
Ibland är det så mycket saker som rör sig i ens huvud som man helst bara skulle vilja kunna släppa. Det spelar ingen roll att jag funderar eller oroar mig för saker och ting för det är ändå inget som jag kan göra något åt eller som jag ens kanske behöver fundera på.
Jag skulle ju bara vilja vara glad och fokuserad på att jag och Simon snart kommer att få en liten bebis 
och släppa allt annat.
Jag är ju inte typen som brukar oroa mig, och bry mig en massa på det viset. Det måste vara gravid-hormoner som spökar... Jäkla hormoner det där! Inte nog med att man är oroad, man får finnar som aldrig förr också. Hm.
Nej Sara, skärp dig nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar