Ja, ibland känns det så. Och särskilt ofta på senaste tiden efter att Tuva kom till världen.
Jag har ju aldrig mått så dåligt, så ofta som under den här perioden (först rehabiliteringen av kejsarsnittet som tog 100 år, sen fick jag en super magsjuka inte bara en, utan TVÅ gånger och på det så drog jag ur en visdomstand som jag fick en inflammation i och kunde inte äta på två veckor. Och så Tuvas kolik och lite annat smått och gott på det under de här fem månaderna) och så fort jag tänker något kommer att bli på ett vis (åt det bra hållet) så blir det oftast tvärtom. Som igår kväll så tänkte jag "shit, i natt kommer det bli en bra natt. Vi har ju fått i säng Tuva 19.30, och hon har ju sovit bra under dagen". Men vad händer då? Jo, hon är värre än hon vart på lääääänge! 02.30 vaknade hon till helt och låg och lekte och jollrade i sängen. Och innan det så hade hon bökat ungefär var 20:e minut från det att vi gick och la oss, när vi var vakna så sov hon som en stock! Somnade helt själv i sängen efter att ha legat och bökat lite grann.
Och det här med regnet!!! Det gör ju min nästan mest frustrerad. Även fast det vart uppehåll hela dagen så slår det ju typ aldrig fel, om det skulle kunna regna så gör det de när jag ska ut med vagnen. Det kan ha sett ut som det klarnat upp, men när jag går utanför dörren så spöregnar det.
Jag tror ju så klart inte att det är Tuva som jäklas med mig, det skulle ju vara bra läskigt! Som Damien i Omen filmerna... Hjälp i så fall! 
Kanske får ta med Tuvisen till ett Zoo och se om djuren är rädda för henne. Aslan är ju rädd för henne, men det räknas ju inte. Nej, jag skojar så klart. Men det förstår ni väl? Tråkig humor, jag vet. Haha!
Men annars idag då? Jo, då känns det som det kan bli en bra dag. Tänkte ta mig ner på stan om en timme kanske, så bara det inte regnar så. 
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar