Ni som läser den här bloggen har nog fattat att Tuva sover riktigt dåligt på nätterna just nu. Och på dagarna med för den delen... Men man vänjer ju sig.
Inatt när hon började skrika så kollade jag på klockan och såg att den stod på 01.12 och då tänkte jag "Yes, 2,5 timmes sammanhängade sömn var det länge sen jag fick, suveränt!" och när hon skrek nästa gång och klockan stod på strax efter två tänkte jag "Wiho, en timme mellan! Det är ju fint!" Sen blev det kortare och kortare mellan gångerna jag var tvungen att gå upp men det var inte förrens mellan fem och sex som det började bli 10 minuter mellan. Och det är ju framsteg! Med tanke på senaste nätterna så får man ju räkna det här som en bra natt. Dessutom så är ju Simon hemma nu, så han får gå upp med henne på morgonen så får jag sova ett litet tag tills han ska åka till jobbet. Det är fint det!
Men inte är jag piggare för det, tydligen behöver jag mer sömn för att jag ska känna mig pigg. Kan väl kanske bero på mitt super låga blodvärde också, men jag jobbar ju på det. Lite då och då ialla fall.
Nu håller jag på och kämpar med henne för att få henne att sova, hon är så trött men sova vill hon inte. Sen hon steg upp imorse har hon bara sovit 40 min och det är för lite för henne.
Nej, nu skriker hon. Måste dra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar